Beståndsfrö-Plantagefrö

Granens provenienser härstammar från två olika metoder att samla in fröet.

Beståndsfrö

De bästa skogbestånden från de gamla ursprungliga skogarna eller hela skogsdistrikt med bra genetik väljs ut. Här plockar man kottar som man senare "klänger" genom att utsätta dem för värme, så att de släpper sina frön. Frön rengöres och vitaliseras så att de blir lämpliga för sådd under våren i odlingar av barrot- eller täckrot. Dessa granprovenienser får en ökad tillväxt på ca 2% för varje breddgrad man flyttar frö/planta norrut. Gran kan flyttas norrut ca 3-4 (5) breddgrader och uppnå en tillväxtökning på ca 6-10 %, jämfört med tillväxten i de lokala ursprungliga granskogarna.

Svenska provenienser: Emmaboda, Älmeboda, Bollebygd, Laxarby mfl är godkända fröområden. De går att plantera upp till breddgrad 60. Laxarby går även bra att sätta upp till breddgrad 62-63. Vi odlar enbart proveniensen Emmaboda just nu och den passar utmärkt att plantera i skogen, dessutom är den mycket lämplig och efterfrågad till julgransodling.

NordOst-europeiska: Beteckning är NO-frö.  Exempelvis från Vitryssland, östra Litauen och östra Lettland samt nordöstra Polen i regionen Bialystok. Dessa skogsområden har sitt ursprung från gamla naturliga skogar och är troligtvis ytterst lite påverkade av granar som har förflyttats från andra delar i Europa. Man tror att dessa granar är mer "rena och ursprungliga" än från andra granområden, som från exempelvis de i södra Sverige. Dessa har blivit mer påverkade av "inpollinering" som har skett vid förflyttningar av gran från södra Europa under 50- och 60-talet. Gran med ursprung från södra Tyskland och Rumänien är exempel på import som rekommenderades av den svenska statliga skogsmyndigheten, under den tidsepoken, men som senare visade sig att de inte alls var anpassade till vårt klimat. De fick ytterst grova kvistar och ibland fick de långa sprickor i stammen, pga alltför lång nordförflyttning upp till Sverige.

Gran från NordOsteuropa ( NO-frö ) har en mycket god kvalitet och växer mycket bra i södra Sverige upp till omkring 60:e breddgraden. De kan med fördel planteras på något frostlänt mark jämfört med plantageplantor och naturliga plantor från orten. NO-Plantorna startar sin tillväxt 2-3 veckor senare på våren jämfört med ortens egen gran och kan då oftast klara sig utan frostskador under våren. Plantorna vars frö är nordförflyttat växer längre under hösten och når då en ökad tillväxt. Många gånger kan tillväxten vara relativt hög och nästan i nivå med plantor som har sitt ursprung från plantagefrö. Normalt invintrar den självsådda granen lite för tidigt och kan därmed inte utnyttja den förhållandevis höga tillväxten, som sker under hösten. Därför växer oftast de planterade plantorna fortare än de självsådda plantorna. Därmed ökar tillväxten och värdet snabbare, när ni väljer att plantera ny skog.

 

Plantagefrö

För att uppnå en ännu högre tillväxt anläggs det fröplantager. De bästa träden väljs ut i skogen och kallas för "Plusträd". De har en ovanligt hög tillväxt och en fin stamform med ett visst utseende på kvistarna. Många goda plusträd från flera län blandas till en lämplig "Plantage". Kvistar från de fina "Plusträden" klipps och ympas på grundstammar och en "Plantage" anläggs. Plantagens namn kommer från den plats där plantagen ligger och den kan ligga relativt långt från den plats där plusträden kommer ifrån. För att få en extra hög tillväxt blandas det ibland in plusträd från från Tyskland och Polen. Förädling av plantager har skett och de benäms som generation 2 och 3 och de har en ännu högre tillväxt. Plantor från plantager kan ge ca 10% upp till ca 16% extra tillväxt jämför med ortens eget frö. Utvecklingen går vidare och det finns exempel på ännu högre tillväxt i generation 3 och som ger upp emot 25% . Sticklingar förekommer i mindre omfattning och uppskattningsvis kan de ge mer än 20% i ökad tillväxt. 

Läs vidare om vilka provenienser vi har under Barrot och Täckrot.